Christine Istad. After Fall

Christine Istad har et særpreget uttrykk og jobber hovedsakelig med fotografi, video og installasjon. Måten hun søker etter motiv på fører med seg en opplevelse av at ting ikke er slik som de først ser ut, og kan fungere som vinduer inn i nye historier og rom. Gjennom ulike objekter blir detaljer i naturen forstørret. Det fører til et malerisk resultat, litt surrealistisk og drømmeaktig, der fargene er viktig, i tillegg til lys, dybde og kontrast. Fordreiningene forskyver og skaper en fotografisk anormalitet, noe uregelmessig som trigger. 

Den nye serien After Fall består av 19 nye motiver fra 2023. 

I utstillingen vil 14 av disse vises. Opplag 5+1 eks på Hahnemühle Photo Rag paper 308 gr

Dette er Christine Istads femte separatutstilling i Galleri Semmingsen. Tidligere separatutstillinger: Krona Romsdalsmuseet, Henie Onstad Kunstsenter, Festivalkunstner Moldejazz, KUBE Kunstmuseum, Galleri Trafo, Galleri BOA og Kunstgalleriet Stavanger to ganger. Av kollektivutstillinger har hun stilt ut på:  Bomuldsfabriken, Henie Onstad Kunstsenter, Oslo Negativ, Zoellner Gallery LUAG USA, Marres i Maastricht Nederland, Louisiana Art & Science Museum USA, Fundation dom Luis I, Portugal, Biennial Art Foundation of Cerveira, Portugal, Cosmoscow, Galleri LNM, Bergen Kunsthall, Oslo Kunstforening, Tromsø Kunsthall og Bærum Kunsthall.

Istad er innkjøpt av: St. Olavs Hospital, Nasjonalbiblioteket, Statsministerens kontor, Rev Ocean, Foundation Dom Louis I (Portugal), LUAG Collection (USA), Drammen og Bærum Kommune, Gjøvik VGS, Verdisentralen, Utdanningsdepartementet, UiO, Norges Bank, Sjukehuset i Nordmøre og Romsdal 2025, Koro, ICArt, Domstolsadministrasjonen og Hjorth Advokater.

Håkan Sandell skriver:

“Christine Istads bildvärld har länge gjort sig bemärkt för sina prismatiska spektralformer, med en kyligtglittrande maskulin poesi över sig. Vi har fått se stadens höghus, metall och glas,neonljus och trafiklyktor dras ut i strängar, eller om framskimrande som mellan träd, ofta i ett mellanting av storstad och natur. Bilderna har verkat som en form av skrift vilken den moderna urbaniserade människan kanläsa. Där konsten är till för att besvärja det kaotiska, en hotfull och till sin kärna opersonlig natur, som riskerar att på nytt utsudda det individuella och det differentierade, uppsluka det tillbaks till naturen sändlöst alstrande subjektlösa anonymitet. Detta vårt medvetandes, uråldriga, besvärjande av en namnlös värld, kan så lyckas eller misslyckas. Men kamp platsen mellan å ena sidan kulturens krav på ordning, fasta former och å den andra sidan en driftstyrd amorf natur, det ger upphovet till det förkulturen märkliga uttryck som vi kallar konst och konstverk. Efter många år med ett storslaget besjungande av stadens och mannens förkärlek för raka linjer och vinklar har Christine Istad i sina nya bilder vänt sig till, eller överlämnat sig till, en mer avrundande kvinnlig växtkraft, och till en annorlunda flytande, dansande, rörelse. Jord, grönska och vatten blandas,det nära med det ändlösa, planeten med omgivande världsrum. En värld som söker sig tillbaka mot sitt ursprungs frö eller som i myten till Yggdrasils krona, kanske för att läka. Vatten och jord är traditionelltsett kvinnliga element. Vi glömmer det ibland, men vatten har en rytm, det slingrar sig fram, inte oliktrök. Borta är, i vart fall för stunden, den tidigare skönheten i det mer disciplinerade strängformade, och en ny skönhet i bilderna öppnar sig nu mot det osäkra men fritt levande, fram cirklande. Jag får i tankarna några diktrader av William Blake: To see a World in a Grain of Sand And a Heaven in a Wild Flower Hold Infinity in the palm of your hand And Eternity in an hour.”