Skip to content

Christine Istad. After Fall

Christine Istad har et s√¶rpreget uttrykk og jobber hovedsakelig med fotografi, video og installasjon. M√•ten hun s√łker etter motiv p√• f√łrer med seg en opplevelse av at ting ikke er slik som de f√łrst ser ut, og kan fungere som vinduer inn i nye historier og rom. Gjennom ulike objekter blir detaljer i naturen forst√łrret. Det f√łrer til et malerisk resultat, litt surrealistisk og dr√łmmeaktig, der fargene er viktig, i tillegg til lys, dybde og kontrast. Fordreiningene forskyver og skaper en fotografisk anormalitet, noe uregelmessig som trigger.¬†

Den nye serien After Fall består av 19 nye motiver fra 2023. 

I utstillingen vil 14 av disse vises. Opplag 5+1 eks p√• Hahnem√ľhle Photo Rag paper 308 gr

Dette er Christine Istads femte separatutstilling i Galleri Semmingsen. Tidligere separatutstillinger: Krona Romsdalsmuseet, Henie Onstad Kunstsenter, Festivalkunstner Moldejazz, KUBE Kunstmuseum, Galleri Trafo, Galleri BOA og Kunstgalleriet Stavanger to ganger. Av kollektivutstillinger har hun stilt ut p√•:¬†¬†Bomuldsfabriken, Henie Onstad Kunstsenter, Oslo Negativ, Zoellner Gallery LUAG USA, Marres i Maastricht Nederland, Louisiana Art & Science Museum USA, Fundation dom Luis I, Portugal, Biennial Art Foundation of Cerveira, Portugal, Cosmoscow, Galleri LNM, Bergen Kunsthall, Oslo Kunstforening, Troms√ł Kunsthall og B√¶rum Kunsthall.

Istad er innkj√łpt av: St. Olavs Hospital, Nasjonalbiblioteket, Statsministerens kontor, Rev Ocean, Foundation Dom Louis I (Portugal), LUAG Collection (USA), Drammen og B√¶rum Kommune, Gj√łvik VGS, Verdisentralen, Utdanningsdepartementet, UiO, Norges Bank, Sjukehuset i Nordm√łre og Romsdal 2025, Koro, ICArt, Domstolsadministrasjonen og Hjorth Advokater.

 

 

Håkan Sandell skriver:

“Christine Istads bildv√§rld har l√§nge gjort sig bem√§rkt f√∂r sina prismatiska spektralformer, med en kyligtglittrande maskulin poesi √∂ver sig. Vi har f√•tt se stadens h√∂ghus, metall och glas,neonljus och trafiklyktor dras ut i str√§ngar, eller om framskimrande som mellan tr√§d, ofta i ett mellanting av storstad och natur. Bilderna har verkat som en form av skrift vilken den moderna urbaniserade m√§nniskan kanl√§sa. D√§r konsten √§r till f√∂r att besv√§rja det kaotiska, en hotfull och till sin k√§rna opersonlig natur, som riskerar att p√• nytt utsudda det individuella och det differentierade, uppsluka det tillbaks till naturen s√§ndl√∂st alstrande subjektl√∂sa anonymitet. Detta v√•rt medvetandes, ur√•ldriga, besv√§rjande av en namnl√∂s v√§rld, kan s√• lyckas eller misslyckas. Men kamp platsen mellan √• ena sidan kulturens krav p√• ordning, fasta former och √• den andra sidan en driftstyrd amorf natur, det ger upphovet till det f√∂rkulturen m√§rkliga uttryck som vi kallar konst och konstverk. Efter m√•nga √•r med ett storslaget besjungande av stadens och mannens f√∂rk√§rlek f√∂r raka linjer och vinklar har Christine Istad i sina nya bilder v√§nt sig till, eller √∂verl√§mnat sig till, en mer avrundande kvinnlig v√§xtkraft, och till en annorlunda flytande, dansande, r√∂relse. Jord, gr√∂nska och vatten blandas,det n√§ra med det √§ndl√∂sa, planeten med omgivande v√§rldsrum. En v√§rld som s√∂ker sig tillbaka mot sitt ursprungs fr√∂ eller som i myten till Yggdrasils krona, kanske f√∂r att l√§ka. Vatten och jord √§r traditionelltsett kvinnliga element. Vi gl√∂mmer det ibland, men vatten har en rytm, det slingrar sig fram, inte oliktr√∂k. Borta √§r, i vart fall f√∂r stunden, den tidigare sk√∂nheten i det mer disciplinerade str√§ngformade, och en ny sk√∂nhet i bilderna √∂ppnar sig nu mot det os√§kra men fritt levande, fram cirklande. Jag f√•r i tankarna n√•gra diktrader av William Blake: To see a World in a Grain of Sand And a Heaven in a Wild Flower Hold Infinity in the palm of your hand And Eternity in an hour.”